Välkommen till

diversity.name.

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Som är en del av

B K R O Kraft Force

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Välkommen också till

www.sverigesmangfald.site

 

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Facebook

Nyhetsbrev

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

För ett rättvisare samhälle - B K R O Kraft Force

Blogg

RSS

Att vara Kvinna

8 Mar 2024

Jag brukar ofta säga till mina tonårsdöttrar, att det inte är lätt för dem att växa upp till unga  kvinnor i vår moderna och föränderliga värld, men också förvrängda värld.

Jag var ung på 90-talet när utseendehetsen var stor och jag förfärades många gånger över objektifieringen som vi unga tjejer fick utstå. På den tiden arbetade jag från ung tonåring som modell, och det var tveklöst en svart period  mitt liv. Och dessa år har kommit att prägla hela mitt liv. Därför är det med stor oro, som jag betraktar unga tjejers villkor i samhället, omvärlden och inte minst i de sociala medierna.

Objektifiering och sexualisering av oss som kvinnor är inget nytt, det har förekommit genom hela historien. Enligt förlegade könsstereotyper ska män eftersträva makt medan kvinnor ska vara vackra att se på. Kvinnor förväntas attrahera män, därmed dikterar även männen villkoren för hur kvinnorna ska se ut för att vara attraktiva. Genom att kvinnor objektifieras, vilket är något skapat av män, så reduceras kvinnor från att vara en självständig person med egna idéer och tankar till att vara endast en kropp. På så sätt hotar hon inte mannens makt. 

I modellvärlden förväntades vi vara tillgängliga för möten och fester och ofta sexuella tjänster och gentjänster. Det var ett känt faktum att många i modellbranschen kunde utnyttjas och erbjudas jobb som en gentjänst. På den tiden vågade inte många unga tjejer säga nej, utan såg det som ett nödvändigt ont, för att kunna klättra vidare i karriären. Vi var ofta också som en boskapsmarknad som inspekterades med kritiska ögon av branschen. Det var vanligt förekommande att få avrättningar beträffande utseendet. Ofta blev vi kallade tjocka och skulle ställas på hysteriska dieter. För min del ledde det till ätstörningar och anorexia och en mycket förvrängd självbild. Jag klarade inte hetsen och livsstilen utan flydde från Paris och hem till familjen, tryggheten och böckerna. 

Men när jag några år senare började min akademiska karriär, fick jag bakom min rygg höra samma kommentarer. Jag kunde omöjligt prestera, utan jag måste ha använt mitt utseende. Med andra ord, man idiotförklarade mig. Man gjorde mig till ingen, ännu en gång. 

Så utan överdrift kan man säga, att jag led mig genom mina ungdomsår, jag var förstörd av utseendehetsen och objektifieringen av mig som kvinna. 

När jag nu ser mina döttrar sakta växa upp, så inser jag med ännu större fasa, att flickor och unga, i ännu större utsträckning tillåter sig att bli objekt. Vår äldre generation har ingenting lärt sig, utan vi har trissat upp utseendehetsen i proportioner som vi inte ens kan föreställa oss. Nu vill flickor så fort som möjligt växa upp, och tidigt börjar man också exponera sig på de sociala medierna. Dessa medier som genom likes avgör ditt värde. I samma medier gömmer sig också sexförbrytare och pedofiler...

Därför känner jag att vi har en  lång väg att vandra, när även den yngre generationen tillåter sig att bli objekt, att värdet hos en ung tjej oftast ligger i utseendet och inte i hennes egenskaper. Men fortfarande är också utseendet viktigt för mammorna till dessa unga tjejer/kvinnor, liksom deras mormödrar/farmödrar. Fortfarande mäter kvinnor varandras värde efter utseendet. 

När vi hela tiden matas med bilder i pressen och i sociala medier, på  kvinnor med en sexuell underton, så är det inte konstigt att kvinnor i dag tror att det enda som betyder något är utseende, att vi bedöms på hur vi ser ut och inte hur vi är. I all forskning kopplat till unga kvinnor och psykisk ohälsa framkommer att stress över kropp, vikt och utseende är en stor anledning till att många mår dåligt. 

- Vi är bara människor födda kvinnor och inte någons objekt. Sluta att reducera oss efter kropp och utseende.  Och ni som har makten måste inse att era privilegier är det som upprätthåller strukturen och förtrycket. 

Så med denna insikt, känns det som vi kvinnor har många slag att utkämpa, en viktig sak, är att ta tillbaks vår självbild, som alldeles fantastiska varelser, med eller utan mäns och samhällets erkännande. Vi är kvinnor, stolta och starka, i alla åldrar, former och färger.

Grattis till er alla på den Internationella Kvinnodagen.

Den Internationella Kvinnodagen 2024

8 Mar 2024

 

8 mars är internationella kvinnodagen och en dag för att uppmärksamma frågor om ojämställdhet och kvinnors sämre livsvillkor, i jämförelse med mäns livsvillkor, världen över. På initiativ av FN är den sedan 1977 en officiell dag, men firandet har sitt ursprung redan i början av 1900-talet och den tidiga arbetar- och kvinnorörelsen.

Historien bakom Internationella kvinnodagen

Tankar om en internationell kvinnodag uppkom i början av 1900-talet och hängde ihop med demokratins framväxt, industrialismen och fredsrörelsen. Kvinnor organiserade sig i föreningar som aktivt arbetade för att förändra lagstiftning som diskriminerade kvinnor och öka jämlikheten mellan könen. Organisering skedde i en tid av urbanisering då allt fler flyttade in till städerna för att arbeta i fabriker. Det var en kamp för jämställdhet, rättvisa, fred och utveckling som fokuserade på kvinnors rösträtt, kortare arbetsdagar, slut på krigen och bättre betalt.

1909- 1911

Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari 1909 enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Idén kom från Theresa Serber Malkie. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

Initiativet till att skapa en internationell kvinnodag togs av kvinnokämpen Clara Zetkin vid ett möte med den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen år 1910 i Köpenhamn. Syftet med dagen var att hedra kvinnorörelsen och stödja kampen för kvinnors rösträtt, men fortfarande hade inget speciellt datum spikats. Förslaget vann gehör bland de dryga 100 kvinnor från 17 länder som samlats. Bland de som deltog återfanns bland andra de första kvinnliga ledamöterna i Finlands riksdag. Finland hade ju infört kvinnlig rösträtt redan 1906.

Clara Zetkin och Käte Duncker, en kvinnokämpe från Tyskland, som också deltagit på mötet, organiserade därefter den första internationella kvinnodagen, som hölls den 19 mars 1911 i fyra länder: Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike, vilket samlade över en miljon människor. Kvinnorörelsen växte sig under denna tid allt starkare och kampen för kvinnors rösträtt hade blivit en viktig fråga på den politiska agendan i många europeiska länder. Kvinnorna krävde även rättigheter att kunna tillträda offentliga ämbeten och bättre arbetsrättigheter.

Ett par dagar senare inträffade en brand i en fabrik (Triangle Shirtwaist Factory) i New York, då fler än 140 arbetande kvinnor omkom. Den hemska tragedin ledde så småningom till att arbetslagstiftningen i USA förändrades och att kvinnors rättigheter på arbetsplatser började diskuteras mer aktivt.

1913-1917

Som en del av fredsrörelsen, som tog sin början i slutet av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar. Under året 1914 började allt fler kvinnor på flera håll i Europa att engagera sig mot kriget och för kvinnlig solidaritet och rösträtt. Den 8 mars 1914 anordnades en kvinnomarsch i London, där suffragetten och socialisten Sylvia Pankhurtst var främst i ledet. Pankhurst jobbade specifikt för att allmän rösträtt skulle gälla för alla oavsett kön och samhällsklass. Pankhurst satt sammanlagt i fängelse 15 gånger för sin kamp för kvinnors rättigheter.

I slutet av första världskriget, sista söndagen i februari 1917, gick ryska kvinnor ut i strejk för bröd och fred. Detta var ett led i att tsaren avsattes och den provisoriska regering som tillträdde gav kvinnor rösträtt.

1945-1978

Det tog dock många år innan internationella kvinnodagen blev en officiell högtidsdag. Först 1977 antogs en resolution i FN med en rekommendation om ett allmänt firande av Internationella kvinnodagen den 8 mars varje år. Det beslutet vilar på FN-stadgan från 1945 och deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som slår fast kvinnors och män grundläggande och lika rättigheter. Detta förtydligades även 1978 i FNs Kvinnokonvention, men det dröjde tills 1981 innan den trädde i kraft. Målet med kvinnokonventionen är att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor.

Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar.

Källa: Svenska FN-förbundet

 

 

Fortfarande har vi långt kvar till ett jämställt samhälle, där kvinnor och män existerar på lika villkor och där inte kvinnofrågor är  särfrågor och ett särintresse. Av den anledningen måste vi fortsätta att tydiggöra orättvisorna på den Internationella Kvinnodagen.

Och varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi aldrig någonsin acceptera.

Därför uppmaar vi alla kvinnor att högtidlighålla denna dag, och framförallt, att aldrig någonsin glömma styrkan i att vara KVINNA!

GRATTIS TILL ALLA KVINNOR, IDAG ÄR DET VÅR DAG!

 

// B K R O Kraft Force

Sveriges väg in i Nato

7 Mar 2024

NATO Flagga - Köp din flagga hos FlaggorOnline.se

Den långa resan mot Nato-medlemskap är nästan över.

Det vi når om några timmar är en verkligt historisk brytpunkt för Sverige.

Konsekvenserna kan bli enorma.

 

För att förstå vad som väntar är det värt att minnas var vi kommer ifrån. Sverige var inte alliansfritt i över 200 år på grund av fobisk rädsla för internationella samman­slutningar. Vi var det för att vi till varje pris ville stå utanför konflikter. Bibehålla handlingsfrihet. Inte binda upp oss i åtaganden som kunde eskalera bortom vår kontroll.

Sverige hade försökt tuffa sig med balans­politik under Napoleon­krigen i början av 1800-talet. Det hade slutat med förlusten av Finland, och nära nog med vår undergång som självständig nation.

Det nya uppdraget var att i första hand hålla Sverige utanför krig. Det var ett vägval grundat i realism snarare än idealism.

Därför krävde freden ibland att man tullade på sina egna ideal, oavsett om det gällde att transitera tyska tåg eller lämna ut balter till Sovjetunionen.

Alliansfrihet och neutralitet var inga trolldrycker. En massa småstater i Europa försökte hålla sig neutrala i andra världskriget, men invaderades ändå. Sverige klarade sig med ett stort mått geostrategisk tur.

Det var därför ingen slump att Norge och Danmark var med och grundade Nato 1949, medan Sverige valde att stå utanför.

Våra grannländers krigserfarenheter hade visat på handlings­frihetens brister och ledde till en annan slutsats:

Man måste vara så stark att det inte är lönt att angripa en. Då bevaras freden. Det är den avskräckningen som Nato bygger på, som Sverige nu ansluter sig till och förhoppningsvis ger ännu större tyngd.

I bästa fall gör vårt Nato-medlemskap att kriget aldrig kommer.

Men det är ett spel med höga insatser. Faller avskräckningen så är vi ”all in”.

Från att ha kunnat stå utanför alla konflikter, även de som rasade alldeles inpå knuten, så har vi nu riggat oss för att omedelbart dras in i konflikter istället – och det gäller även långt bort. Svarta Havet, Rumänien, Turkiet, Island, Kalifornien.

Andra världskriget kunde vi vänta ut. Tredje får vi utkämpa.

Det är trots allt ett ganska stort skifte.

Det var Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina som fick vågskålen att brutalt tippa över.

Men sanningen är nog att vi påbörjade den här resan för länge sen. Nato-medlemskapet är bara ändhållplatsen. Alliansfriheten hade länge eroderat underifrån.

EU-medlemskapet var en del förstås, det allt mer utökade samarbetet med Nato ett annat.

Vårt töjbara kollektiva samvete har nog också ersatts av en mer moralistisk hållning, där vi nu ser oss ha ett mer direkt ansvar också för andras säkerhet, även på bekostnad av vår egen. Att vi måste stå upp för demokratiska värden, med andra demokratier. ”Vi vill få säkerhet men vi vill också ge säkerhet,” som Ulf Kristersson säger.

Men till syvende och sist har nog det rent materiella vägt tyngst: En trovärdig alliansfrihet kräver ett starkt eget försvar. Men när vårt plötsligt behövdes var det så kört i botten att det var omöjligt att snabbt bygga upp igen.

Det är svårt att se att medlemskap i Nato stod mot något som helst trovärdigt alternativ.

Att ändå klamra sig fast vid alliansfriheten var förstås inte omöjligt, eftersom hot alltid kan bedömas olika.

Det är sant att en invasion av Sverige skulle vara ett vansinnes­projekt. Svår att lyckas med, kostsam och farlig.

Men när hotet kommer från ett land som redan är i full färd med att misslyckas med en kostsam och farlig invasion av ett grannland börjar den sakliga bedömningen plötsligt väga ganska lätt.

Diskussionen om Nato i Sverige har ännu inte tagit sig förbi för eller emot, men det är onekligen dags nu. Vi har valt väg. Nu får vi ta itu med att bli en så effektiv allierad som möjligt, för att ge så mycket tyngd som möjligt åt det säkerhets­politiska vägval vi har gjort.

Men det finns ingen anledning att hymla om vad detta vägval betyder.

Risken att vi måste stå ensamma mot Ryssland är mindre. Risken att vi dras in i krig utanför våra gränser större.

Det är svårt att kalla det annat än historiskt.

Är det rätt väg?

Det kan bara historian utvisa.

De sex jämställdhetsmålen

7 Mar 2024

 

I Sverige ska kvinnor och män ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhetspolitiken handlar om frågor som makt, inflytande, ekonomi, hälsa, utbildning, arbete och mäns våld mot kvinnor.

2016 fastslog riksdag och regering sex delmål under det övergripande målet, som anger fokus och inriktning för jämställdhetspolitiken.

 

  1. En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattande.

  2. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

  3. Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.

  4. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.

  5. Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor.

  6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Delmålen tar sikte på centrala ojämställdhetsproblem i samhället som ofta hänger ihop och påverkar varandra. Till exempel finns ett ömsesidigt samband mellan målet om ekonomisk jämställdhet och en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet. Likaså påverkar jämställd utbildning den ekonomiska jämställdheten.

För att uppnå jämställdhet i samhället har regeringens huvudsakliga strategi sedan 1994 varit jämställdhetsintegrering. I korthet innebär det att ett jämställdhetsperspektiv ska beaktas i all politik som påverkar människors villkor, så att alla kvinnor och män, flickor och pojkar kan leva jämställda liv. Dessutom genomför regeringen särskilda jämställdhetsåtgärder.

Makt och inflytande

Ju högre upp i hierarkin, desto fler män gäller inom de flesta av samhällets sektorer. Näringsliv, högre utbildningar och organisationer med mindre insyn har få kvinnor på höga positioner. Vissa framsteg i ökad jämställdhet har dock gjorts inom politik och statlig förvaltning de senaste 25 åren.

Ekonomi

Män tjänar mer pengar än kvinnor och inkomstgapet mellan könen ökar. Men förutom lön är det många andra faktorer som bidrar till att kvinnor inte har samma förutsättningar som män till ekonomisk självständighet, bland annat villkoren på arbetsmarknaden, skatte- och pensionssystemen, sjuktal och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Utbildning

Flickor och pojkar har inte samma möjligheter och villkor i skolan. Det finns bestående skillnader mellan flickors och pojkars studieresultat, psykiska hälsa och värderingar. Elever väljer olika utbildningar på gymnasiet och i högre utbildning baserat på kön, vilket i förlängningen också leder till en könssegregerad arbetsmarknad.

Obetalt hem och omsorgsarbete

Kvinnor tar fortfarande i hög grad ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. De tar ut mer av föräldraförsäkringen och lägger mer tid på att ta hand om barn. Kvinnor och män ger omsorg, men på olika sätt. I hemmet är det främst kvinnor som städar, lagar mat och tvättar medan män tar hand om bilen, fixar med teknik och sköter ekonomin.

Hälsa

Det finns skillnader i hälsa mellan könen. Kvinnors hälsa är sämre än männens inom flera områden, bland annat psykisk ohälsa. 

Mäns våld mot kvinnor skall upphöra

Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle. Förutom lidandet för den som är våldsutsatt påverkar våldet också närstående och innebär stora kostnader för samhället. Det är viktigt att arbeta våldsförebyggande och upptäcka våldet tidigt för att kunna ge skydd och stöd.

Feminism i vardagen

7 Mar 2024

Fastän feminismen än idag väcker motreaktioner och starka känslor hos många människor går attityderna hela tiden mot det bättre. I min rödgröna urbana bubbla identifierar sig alla som feminister, det är inte ovanligt att mina manliga bekanta bär skjortor och tröjor med ordet ”feminist” i stora bokstäver utskrivna över bröstkorgen. Alla förväntas kalla sig feminister, men ibland känns det som att feminismen förblir ett printat ord på skjortan och ett antagande utan djupare mening.

Man kan väl vara feminist på olika nivåer. Vissa vill inte ens använda sig av ordet och talar hellre om jämställdhet. Jag tvivlar på att dessa människor begripit ordets verkliga innebörd. Sedan finns det de som inte är allergiska mot själva termen och vill att alla ska ha lika rättigheter. Dessa människor är medvetna om diskriminerande strukturer i vårt samhälle och inser behovet av en samhällelig förändring. Men feminismen behövs på ett ännu djupare plan än det. Det behövs feminism på det personliga planet och feminism i vardagen. Det kräver att människor inser hur de flesta attityder i vårt samhälle och inne i våra huvuden påverkas av patriarkaliska synsätt.

Metoo-rörelsen lyfte inte bara upp obehagliga trakasserihistorier om män som felat mot kvinnor, utan framförallt skammen hos kvinnor som fallit offer för sexuellt utnyttjande. Det handlar inte bara om hur män uppför sig mot kvinnor, utan om hur kvinnor känner och upplever saker i vårt samhälle, hur de har blivit lärda att känna i olika situationer. Än idag tvingas kvinnor skämmas för sin sexualitet. Vi förhåller oss helt enkelt annorlunda till kvinnors sexualitet än till mäns. Det kryllar av exempel i vår vardag. En välkänd attityd är att kvinnor som har flera partners anses som billiga och till och med horiga, medan män i samma situation bara är framgångsrika charmörer. Det är inte bara de konservativa antifeministerna jag tänker på, utan spår av liknande tankesätt finns även hos de mest feministiska feministerna, vågar jag påstå.

Det handlar framförallt mycket om hur vi kvinnor ser på oss själva, om röster och tankar som får oss att förminska oss själva, förtränga och känna skam för saker som vi istället borde våga tala högt om och ifrågasätta. Vi behöver feminismen för att aktivt bekämpa de patriarkala synsätten och handlingsmodellerna som fortsätter att kolonisera våra sinnen. I vardagen, varje dag, just nu.

Feminism

7 Mar 2024

 

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Feminismen värnar om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter. Många feminister anser att vi lever i ett patriarkat där mannen är överordnad kvinnan. Feminister arbetar för att detta ska förändras så att kvinnorna får samma politiska, sociala, juridiska och ekonomiska möjligheter som männen.

Vi påtvingas tidigt våra könsroller

Tidigt inskolas vi människor i att tänka, handla och fungera i roller. Människan har från början få biologiska behov, utan formas av den miljö som hon lever i. Som en tänkare sa: "Människan är den galge som vi hänger olika roller på." Med det menas att vi människor föds in i en kultur och mycket snart tvingas vi in i olika roller, som för kvinnor t.ex. rollen som mor, älskarinna, hushållerska och maka.

Kvinnor förväntas därför leva i dessa roller i umgänget med andra. Feminister anser att det råder ett förtryck i dessa könsroller. Det är ett herre-slavförhållande. Mannen är det första könet medan kvinnan är det andra könet. Med det menas att det är mannen som bestämmer hur kvinnan ska vara och att kvinnan ska underordna sig mannen.

En av centralgestalterna inom feminismen, Simone de Beauvoir (1908-1986), skrev en bok under 1940-talet med titeln Det andra könet. Hon menade att kvinnan i historien har varit underordnad mannen. Ibland har kvinnan tvingats in i denna roll, ibland har hon själv valt att anpassa sig till den rollen.

Lång väg kvar till ett jämställt samhälle

Feminismen anser att kvinnokampen för jämställdhet har kommit en bit på väg i den västerländska kulturen, men inte i stora delar av den övriga världen. Där finns mycket att göra, men även här i vår kultur finns mycket kvar av ojämställdhet, enligt feminister. På ytan verkar relationen mellan man och kvinna tämligen jämställd, men ofta visar sig förtryckande könsroller så snart ett par skaffar barn.

  • Vem är hemma med barnen?
  • Vem lagar maten?
  • Vem städar?
  • Vem går upp på natten och tröstar barnet?
  • Vem är det som är ute och arbetar och gör yrkeskarriär?
  • Vem är det som har den högsta lönen?

Feminister anser att svaren på frågorna tydliggör det dolda förtryck som kvinnor är utsatta för.

Kvinnokampen bidrar även till att mannen befrias från förtryckande könsroller som hämmar honom. Många män lider av konkurrensen och prestationstänkandet i den manliga världen och skulle vilja öppna sig för ett rikare känsloliv istället för att ha kravet på sig att inte visa känslor.

Det finns hopp om att ändra dessa förtryckande könsroller. Simone de Beauvoir skrev "Man föds inte till kvinna - man blir det."

Feminismens grundidé

Det är inte lätt att definiera begreppet "feminism". Mycket allmänt skulle man kunna säga att feminismen är ett kritiskt perspektiv som syftar till att påvisa och förändra de maktstrukturer som är knutna till kön.

Feminismens grundläggande idéer utgår alltså från en uppfattning om att makten i samhället är orättvist fördelad mellan män och kvinnor. Tanken om att makten är orättvist fördelad i samhället och att könstillhörighet inte ska påverka en individs möjligheter, är i stort sett det enda som förenar alla feminister. För när man frågar hur en rättvisare fördelning ska uppnås går åsikterna isär. Det gör de också när man diskuterar vilket slutmålet är, d.v.s. hur en rättvis fördelning mellan män och kvinnor ser ut.

Historisk tillbakablick

Feminismen föddes ur upplysningstidens tanke om alla människors lika värde. Under  1800-talet fördes feministiska tankar fram inom ramen för de flesta  politiska ideologierna, konservatismen undantagen.

En av liberalismens främsta förgrundsfigurer, John Stuart Mill, argumenterar i Kvinnans underordnade ställning för kvinnors jämställdhet utifrån liberala grunder. Han menar att samhällsutvecklingen hämmas av att förvägra kvinnorna lika rättigheter. Detta eftersom halva befolkningens kapacitet inte tillvaratas. Som medlem av underhuset föreslog Mill 1867 att ordet "man" skulle ersättas med ordet "person" i syfte att ge män och kvinnor lika rösträtt.

Den socialistiske tänkaren Friedrich Engels menar i Familjens, privategendomens och statens ursprung att orsaken till kvinnoförtrycket finns i den monogama familjen, som baseras på mannens välde och vars ändamål är att avla barn för att föra vidare faderns förmögenhet. Engels föreslår därför att den privata äganderätten avskaffas och att samhället tar över ansvaret för uppfostran.

Under början av 1900-talet  ledde kravet på kvinnors lika rättigheter i samhället till att kvinnor fick rösträtt i flera europeiska länder.

På 1960-talet aktualiserades feminismen på nytt, framförallt inom olika vänsterrörelser. Idag hör vi ordet feminism titt som tätt i samhällsdebatten och liksom på 1800-talet kommer rösterna från såväl vänster- som högerhåll. Sedan 1990-talet har de flesta politiska partier lagt fram krav på kvinnors jämställdhet och också gjort anspråk på att kalla sig för feministiska.

En generell kritik

En punkt på vilken många feminister kritiserat andra politiska filosofer gäller hur de dragit gränsen mellan offentligt och privat. De synpunkter man då använt påminner en hel del om de som Engels förde fram. I sin kritik har feminismen vänt sig mot hur man, genom att låta äktenskapet och familjen tillhöra det privata, undviker att göra något åt förtrycket av kvinnor där det är som störst. För familjen fyller åtminstone två funktioner i bevarandet av könsrollerna. Det är familjens barnuppfostran som håller liv i de traditionella könsrollerna. Familjelivet har dessutom cementerat en orättvis fördelning av uppgifter, vilket gör det svårare för kvinnor att hävda sig utanför familjen.

Men feministernas praktiska slutsatser av de här förhållandena varierar alltså. Det finns feminister som hävdar att familjen måste göras till en del av det politiska området, medan andra helt enkelt vill avskaffa familjen som institution!

Likhetsfeminism

Den feminism, som likt Wollstonecraft anser att det är först när kvinnor ges samma rättigheter som män som de traditionella könsrollerna kan upphöra, kallas vanligen likhetsfeminism. Likhetsfeminismen menar att män och kvinnor, frånsett de rent kroppsliga skillnaderna, är lika väl rustade. Eventuella skillnader man ändå kan iaktta är ett resultat av yttre påverkan. Den yttre påverkan kan vara hur flickor och kvinnor påtvingas en handikappande kvinnoroll och orättvis särbehandling som resulterar i att de hamnar i en förtryckt situation. Den medför att kvinnor har lägre löner än män även när de utför samma arbete. Kvinnor ges därtill inte samma möjligheter att utveckla sina förmågor.

Eftersom skillnaderna inte beror på några medfödda olikheter, så kan förtrycket endast upphävas genom att kvinnor behandlas på samma sätt som män. Till likhetsfeministerna räknas (som vi sett ovan) Mill och Engels, men också Simone de Beauvoir.

Särartsfeminism

Mer radikala feminister menar att det inte räcker med att kvinnor ska behandlas på samma sätt som män. Särartsfeminister ser orsaken till förtrycket som något betydligt mer grundläggande än att det bara skulle vara en fråga om yttre påverkan. De menar att begrepp som frihet, rättighet och rättvisa har skapats utifrån en manlig erfarenhet. Så även om män och kvinnor behandlades lika utifrån dessa begrepp, så skulle kvinnan kvarstå i en förtryckt position eftersom det är männen som definierat begreppen. Begreppen måste därför ifrågasättas samtidigt som andra mer kvinnliga värden, t.ex. känsla och intuition ska uppvärderas.

Särartsfeminismen menar därför att vi inte ska eftersträva en situation där kvinnor och män behandlas lika. Vad vi istället ska göra är att erkänna könsskillnaderna och tilldela den kvinnliga särarten ett lika högt värde som getts den manliga.

Bland de feministiska filosoferna kan Sandra Harding, Sara Ruddick och Nel Nodding ses som representanter för särartsfeminismen.

Queerteorin

Under senare tid har en ny form av feminism vuxit fram som utgår ifrån Simone Bevaours tanke att man föds inte till man eller kvinna, utan att man istället blir det. Kön är enligt dessa feministiska tänkare bara en social konstruktion. En radikal form av detta tänkande är den så kallade queerteorin som bl.a. framförs av Judith Butler.

Butler hävdar att även våra biologiska kön är konstruerade. Enkelt förklarat argumenterar Butler för att vara född med en penis eller slida egentligen har lika stor betydelse som att vara född som blondin eller brunett. Det är enligt Butler samhället/kulturen som lagt på en rad egenskaper som ska gälla för "kvinnor" eller "män".

Med Butlers terminologi är könet performativt, det är något som likt en föreställning (eng: performance) skapas genom att det iscensätts av oss alla i vårt vardagliga handlande och våra liv i stort.

Med anledning av den stundande internationella kvinnodagen

7 Mar 2024

Med anledning av morgondagen, väljer vi här att publicera några inlägg från B K R O Kraft Force, som handlar om feminismen men också om hur långt vi har kvar till ett jämlikt samhälle.  Detta är angelägna frågor och vi måste gemensamt bana vägen för ett jämlikt och feministiskt samhälle.

B K R O Kraft Force

B K R O 

Sveriges Mångfald 

Diversity

Krig, det nya normala

18 Jan 2024

Har världen blivit helt galen?

De nya krigen verkar blåsa liv i ständigt nya väpnade konflikter. Hämningarna när det gäller att ta till vapen verkar helt ha släppt. Förmågan till samtal helt ha upphört.

Senaste exemplet är Iran och Pakistan.

 

För någon dag sedan bombade Iran i grannlandet Pakistan. Målet sades vara terrorgrupper som med Pakistan som bas attackerar Iran.

I dag svarade Pakistan genom att bomba områden i Iran där man hävdar att rebellgrupper planerar aktioner mot Pakistan.

Konflikterna är inte nya men det har under lång tid varit relativt lugnt. Plötsligt bestämmer sig Iran för att ändra på det.

Eftersom både länderna har problem med separatistgrupper på andra sidan gränsen vore det naturliga att de samarbetade för att lösa problemen.

Istället adderar de nu ytterligare en krishärd till en redan orolig och instabil värld. Många tolkar det som att Iran vill visa USA och sina grannar att de har den militära kapaciteten att slå till på många fronter samtidigt och inte är rädda för att utmana en kärnvapennation som Pakistan.

Krig istället för diplomati har blivit det nya normala.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022 har ett antal väpnade konflikter exploderat. Det verkar som om Rysslands brutala angrepp på ett grannland dragit proppen ur tunnan och släppt ut alla de motsättningar som tidigare hållits i schack av ett internationellt regelverk som säger att konflikter mellan länder i första hand bör lösas genom samtal.

Europa och USA försökte i det längsta övertala Vladimir Putin att det vore en sällsynt dålig idé att invadera Ukraina. Västledarna reste i skytteltrafik till Moskva i ett försök att stoppa kriget. Men Putin hade bestämt sig.

Sedan dess är diplomatin som konfliktlösare mer eller mindre utrotningshotad.

Sudan stod på gränsen till någon form av demokratisk revolution när två krigsherrar beslöt att de hade rätt att själva försöka ta makten. Nu befinner sig miljontals människor på flykt, massakrer och hungernöd breder ut sig. Att vi hör så lite om det beror på alla andra krig som pågår närmare oss.

När Hamas genomförde sin bestialiska terrorattack mot Israel den 7 oktober förra året bestämde sig Israel föga förvånande för att slå tillbaka hårt. Men Israels jakt på Hamas i Gaza har förvandlats till en massaker på civilbefolkningen. Det är det mest dödliga kriget för barn i modern tid. För övrigt även för journalister.

Hela världen inklusive FN ropar på en vapenvila och förhandlingar. Men premiärminister Netanyahu vill hänga sig kvar vid makten genom att förlänga kriget så länge det går.

President Biden kan men vågar inte stoppa honom av rädsla för att inte bli omvald i höst.

Det har fått andra länder och grupper att damma av sina egna vapen och lägga sig i.

Huthismilisen i Jemen har ingenting med Israel-Palestina konflikten att göra men kan ändå inte hålla fingrarna borta. Sedan Gazakriget inleddes beskjuter de Israel och den civila sjöfarten i Röda havet. De påstår att de attackerar israeliska fartyg men i realiteten är det handelsfartyg från många länder som beskjutits.

En USA-ledd allians har svarat med att bomba huthiernas avfyrningsramper. Huthierna replikerade med att bomba ett tankfartyg.

Följden är att väldigt många rederier omdirigerat sina fartyg runt Sydafrika. De innebär förseningar, avbrott i leveranskedjorna och fördyrade transportkostnader och därmed varor. Det kan leda till höjd inflation och hota de räntesänkningar som alla bolånetagare går och väntar på.

Iran är en central spelare i att skapa kaos.

Det är Iran som förser Huthirebellerna med avancerade vapen liksom man gör med Hizbollah i Libanon som attackerar Israel. Även Hamas militära förmåga har byggts upp av Iran.

Iran förser också Ryssland med bland annat drönare och bidrar därmed till Rysslands angreppskrig mot Ukraina.

Det finns andra maktspelare i världen som utnyttjar det faktum att supermakten USA har händerna fulla med att försöka dämpa olika krishärdar.

Nordkoreas diktator Kim Jong-un har meddelat att någon återförening med Sydkorea inte längre är aktuell. Istället har han förklarat grannen i söder som Nordkoreas ”fiende nummer ett”. Något som ytterligare ökar spänningen i en region där den redan är hög.

Kim Jong-un hotar ständigt sina grannar med krig. Han försöker också höja sin status bland autokrater på världsarenan genom att förse Ryssland med fler artillerigranater än EU lyckats skicka till Ukraina.

Den liberala världsordningen som byggdes efter andra världskriget går ut på att det finns ett antal spelregler som alla måste följa. Att inte lägga beslag på ett annat lands territorium är en av dem. Diplomati ska vara det normala. Krig en sista utväg.

Nu är det ett antal auktoritära stater som ser chansen att bryta sönder denna ordning och ersätta den med den starkes rätt. Ryssland, Kina och Iran utgör kärnan.

De hänvisar till att USA och väst själva struntat i reglerna när de funnit det lämpligt. Som exempelvis när USA invaderade Irak på falska premisser 2003.

Allt detta sker i ett läge när världen är i större behov av samarbete än någonsin för att möta klimathotet.

Jo, det är nog så att världen blivit galen.

// W. Hansson

Är risken stor att Sverige dras in i krig med Ryssland

12 Jan 2024

Rysslands och Sveriges relation - sådan är denSouz.se

Svaret på frågan är kort men tillräckligt.

Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 har händelseutvecklingen blivit svårare att förutse. Men risken för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms för närvarande som låg. Försvarsmakten följer utvecklingen noga och bevakar Sveriges territorium och närliggande områden dygnet runt.

Vi kommer i en serie att analysera Sveriges och Europas säkerhetsläge, liksom den eviga Natofrågan.  Var det verkligen klokt att ansöka om Nato medlemsskap?

På återsseende den 17 januari.

Ett Gott Nytt År

1 Jan 2024

Ett Gott Nytt År 2024 .

Vi ber för att det nya året kommer med

empati och medmänsklighet. 

Och mest av allt ber vi om fred i 

dessa oroliga tider, där hat bygger murar

mellan människor.

 

// Sveriges Mångfald och Diversity

God Jul

25 Dec 2023

En God och Fridefull Jul 

Önskar vi våra läsare och följare.

När gnistrande snöflingor falla
och vinternätterna är klara och kalla.
När granen pryder sin plats i varje hus
och advent nalkas med levande ljus.
Då samlar vi nära och kära i juletid
med förhoppning om stilla julefrid.
För då är julen här, 
i handling och i ord.
Med blott en önskan
om fred på vår jord.

 

Sveriges Mångfald och Diversity

Julens mörka sida

23 Dec 2023

Dagen före julaftonen, och människor stressar som mest för att i morgon kunna skapa den perfekta julen. Idag trängs människor i affärerna för att köpa det sista till julbordet, kanske också de sista julklapparna. Många människor känner också oro och tvång inför de långa julhelgerna, oro för att inte leva upp till alla de förväntningar som ställs på oss...

Denna helg mer än någon annan samlas familjer, släkt och vänner för att fira julen tillsammans, och kravet på att socialisera är större än någonsin. Många påklistrade leenden bakom trötta och sönderstressade människor. Och kanske orkar inte heller alla hålla fasaden uppe. 

Men vad händer när just fasaden krackulerar? Ja den dystra sanningen är att många familjetragedier händer under julen. Alkoholkonsumtionen stiger kraftigt, familjer som redan har missbrukarproblem tillhör en av de stora riskgrupperna, liksom familjer med våldsproblematik, ekonomiskt utsatta ... Ja listan kan göras oerhört lång. Men vi får aldrig glömma, att det skulle också kunna vara du och jag... Och i alla konflikter och tragedier, finns de oskyldiga barnen, och dem får vi aldrig glömma.

Mer än någonsin i denna oroliga tid och värld, är det viktigt att komma ihåg julens verkliga budskap, kärleken och respekten för varandra.

// Annah Ally

Den cyniska internet aktivismen

28 Oct 2023

 

Denna månad har sociala medier varit en mörk plats, egentligen handlar det inte bara om denna månad utan den har varat i alltför många år. Aldrig någonsin har mänskligheten varit mer självfixerade än nu, och bekräftelsen jagar man på de sociala medierna. Ständigt nya selfies, jakt på likes och följare. Du måste bli bekräftad av så många det går, för att få ett egetvärde.  Det är både tragiskt och patetiskt. 

Genom internet blev världen än mer globaliserad, händelser i andra länder, sveper som en våg genom internet och mobilerna, och internet aktivismen blir en fluga... Internetaktivismen som kommer ch går genom åren. Blå profilbilder på Insta, som skulle vara någonting med Sudan,  svarta rutor i flödet som skulle vara stöd till #Blacklivesmatter, men jag undra stilla, hur???

Alla lite märkliga putslustiga hashtags från olika yrkesgrupper under #Metoo, profilbilder med flaggor... Men har den här internetaktivismen faktiskt åstadkommit någon skillnad. Jag som är en övertygad feminist, kände ganska stort obehag under häxjakten i #Metoo. Sanningen var plötsligt inte det viktigaste, när tv4 och rättsväsendet inte klarade att särskilja på sanning och aktivism.  Detta kommer aldrig att vara ett stolt ögonblick i feminismens historia...

Nu nås vi av den senaste aktivismen på nätet, #Vi kräver, där svenska kändisar tar ställning för Palestina. I uppropet krävdes olika saker som var sanna och viktiga: det outhärdliga våldet måste stoppas och blockaden av mat, medicin och vatten till Gaza, hävas.

Artikeln – som gick under hashtagen ”vikräver” – bars fram av en stor och uppriktig vrede som säkert var förförisk. Här tycktes det finnas enkla godhetspoäng att vinna. Det enda som behövdes var ett okej på mejlen, och så skulle man få sitt namn i tidningen, och visa att man stod på den rätta sidan. Och herregud, vad kunde gå fel? Vem är inte emot krig och lidande?

Problemet var bara det som inte sades i uppropet. Det talades om det fruktansvärda våldet som eskalerat ”senaste veckan”, men inget om vad som hänt dagarna innan, vilket råkade vara ett av de värsta terrorattentaten i modern tid, Hamas massmord i Israel. Det var lite som att prata om kriget i Afghanistan 2001 utan att nämna nine eleven. Ingen betvivlar det ofattbara lidandet i Gaza, men före det hade Hamas mördat 1 400 oskyldiga israeler, unga människor mest, barn också, ett brott av sådan omänsklig dignitet att tigande om det måste ha varit en tanke, och jag kan ganska säkert säga att detta, denna underlåtenhet, ökade utsattheten för den judiska minoritet i Sverige som har det svårt nog ändå. 

Det var som om deras lidande inte räknades, och jag blir faktiskt alldeles matt av det. 160 kändisar, skådisar, influencers, fotbollsspelare, artister, författare till och med – nära på alla som dyker upp i skvallerpressen – undertecknade, och lade käckt ut det på Instagram intill alla snygghets- och lifestylebilder, och det sorgligaste av allt var att ingen av dem säkert menade illa. 

För vad vet Pernilla Wahlgren och Theoz och alla andra kändisar om denna fråga? Helt klart är också Samir partisk i denna fråga, som kämpade aktivt att föra ut sin pappa från Gaza!

Det magstarka i detta sammanhang är att terroristorganisationen Hamas inte nämns en enda gång, de 220 civila israeler, kvinnor, barn, bebisar och åldringar som sitter gisslan i Gaza nämns överhuvudtaget inte. Inte heller nämns Hamas bestialiska terrorangrepp den 7 oktober...

För mig är detta obegripligt.

// Zelda

 

Vi kan inte blunda för den växande antisemitismen i Sverige

28 Oct 2023

 

Att antisemitiska uttryck ökar i Sverige i samband med konflikter i Mellanöstern är ett mönster som går tillbaka ända till sexdagarskriget 1967.

Men det har blivit värre under årens lopp. Det första Gazakriget 2008-2009 blev en vändpunkt för antisemitismen i Sverige. Samtidigt som stämningen mot svenska judar blev hätskare blev gatudemonstrationerna mer aggressiva och polisen fick svårare att kontrollera dem.

Efter massakrerna i södra Israel är de antisemitiska uttrycken ännu grövre. 

Redan på lördagen, då blodbadet fortfarande pågick på vissa kibbutzer och samhällen i södra Israel, gick glada människor ut på gator och torg i flera svenska städer. 

De protesterade alltså inte mot militära angrepp från Israel, de firade att civila israeler dödats i det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Jag blir illamående, och min tro på mänskligheten raseras i ett slag.

Men antisemitismen har  tyvärr alltid varit ett inslag i det svenska samhället. I Uppsala domkyrka – Svenska kyrkans viktigaste helgedom – finns en judesugga, en antisemitisk karikatyr, från 1300-talet. Samma motiv återfinns i kyrkorna i Husby-Sjutolft och Härkeberga.

De allra äldsta kända svenska handskrifterna är också fulla med antisemitiska berättelser om onda och svekfulla judar. Samma inställning kan man finna världen över. En väldigt känd osanning är den att USA styrs av en judisk finansiell elit och därmed är de av denna anledning också Israels närmaste allierad. Samma fördomar och vanföreställningar har genom århundranderna florerat över hela Europa.

Men det går samtidigt inte att blunda för att det finns en tydlig koppling mellan problemen med öppen antisemitismen i Sverige i dag och invandringen från Mellanöstern.

Statsvetaren Anders Persson har påpekat att en stor del av invandrarna i Sverige från regionen kommer från det han kallar ”den första cirkeln” kring Israel, där fokuset på konflikten är större och attityderna mot Israel mer kritiska än i andra delar av Mellanöstern. Det handlar om Syrien, Libanon, Gaza och Västbanken. 

Personer som identifierar sig som muslimer har också en högre grad av anisemitiiska föreställningar än resten av befolkningen. 

Men problemen med antisemitism går inte att förstå och analysera om man inte också tar hänsyn till den stora invandringen från Mellanöstern.  

Ett utmärkande drag för den senaste tiden har varit hur många människor som inte tycks skämmas det minsta över att fira dödade israeler. Tvärtom har de glatt spridit sitt budskap i sociala medier och på gator och torg. För dem tycks det inte betinga något socialt pris att visa upp sitt judehat.

I Malmö – sedan länge ökänt för sina problem med öppen antisemitism – deltog hundratals bilar i en kortege på söndagen. Men firanden ägde rum också på mindre orter som Växjö och Kristianstad.

Länge har fokus i debatten legat på hur den öppna antisemitismen i Malmö ska bekämpas. Men nu tycks problemet i stället sprida sig. Det lär tragiskt nog innebära att möjligheterna till ett judiskt liv försämras på ännu fler orter. 

Det finns några självklara åtgärder att ta till. Bättre bevakning av judiska institutioner. Ökade bidrag till säkerhetsåtgärder. Mer fokus på hatbrott inom rättsväsendet. Indragna bidrag till föreningar som göder hatet.

Men hur gör man för att bekämpa antisemitism hos personer som bär sitt judehat med stolthet och som uppfostrar sina barn att tycka likadant?

Man ska inte överskatta politikens verkningskraft på detta område. Men politikerna har ändå en viktig roll att spela. Stödet för den utsatta judiska minoriteten måste vara ovillkorligt och priset för öppen antisemitism högt.

- Det är dags att på allvar konfrontera den ökade antisemitismen i Sverige. Vi måste slåss mot antisemitismen, allt annat är en skam.

// Zelda

Israel riskerar att gå i samma fälla som USA efter 9/11

24 Oct 2023

Vrede och hämnd brukar sällan vara bra känslor för rationellt beslutsfattande.

När Israel nu planerar en markoffensiv mot terrorstämplade Hamas riskerar man att gå i samma fälla som USA gjorde efter dåden den 11 september.

Precis som al-Qaida då vill Hamas att Israel ska överreagera.

Oxfam vädjar om vapenvila och skydd av civila i Israel och Gaza – Oxfam  Sverige

Lyssnar man på retoriken från premiärminister Netanyahu och israeliska generaler låter det väldigt mycket som president George W Bush efter terrorattackerna i New York och Washington 2001.

Fienden ska krossas och utraderas.

Precis som chockade amerikaner då ropade på vedergällning gör den israeliska befolkningen det nu. En fullt naturlig reaktion.

Precis som USA fick världens sympatier efter terrordåden rider Israel  nu på en våg att stöd. Men när Israels våld upplevs som oproportionerligt av omvärlden kommer sympatierna att övergå i hård kritik och fördömanden. Exakt vad som hände USA.

Hamas dödade 1400 israeler i sin terrorattack, varav många barn. Israel har redan dödat över 3 000 palestinier, bland dem minst tusen barn. Hur många fler civila ska dö?

Problemet för Israel är detsamma som för USA. Både al-Qaida och Hamas driver ideologier som inte kan besegras militärt. Israel kan döda hur många Hamasledare som helst men det kommer alltid att komma nya.

USA invaderade Afghanistan och därefter Irak i sin kamp för att utrota den islamistiska terrorismen. Resultatet blev långtifrån det önskad

Tvärtom går det att hävda att USA:s krig mot terrorismen ledde till att fler muslimer runtom i världen radikaliserades och terrorn ökade. Ur al-Qaida föddes en ny terrorrörelse, Islamiska staten, IS lyckades till och med tillfälligt grunda embryot till en statsbildning.

Numera är både IS och al-Qaida klart försvagade men definitivt inte besegrade. Deras idéer lever vidare och vi ser hur anhängare runtom i världen agerar i deras namn. Senast svenskmördaren i Bryssel.

USA var enormt överlägsna militärt men lyckades ändå inte få bukt med den islamistiska terrorn.

Efter 20 år i Afghanistan tvingades USA lämna med svansen mellan benen i en kaotisk evakuering. Sedan över ett år har talibanerna återupprättat sitt islamistiska styre. Gruppen är inte helt olika Hamas.

Krigen i Irak och Afghanistan har försvagat USA som stormakt och gjort det amerikanska folket krigstrött.

President Joe Biden försökte förklara en del av dessa smärtsamma lärdomar för Benjamin Netanyahu när han tidigare i veckan besökte Israel men det är högst tveksamt om den israeliske premiärministern lyssnade.

Även om det tagit längre tid än förväntat tyder allting på att en israelisk markoffensiv står för dörren. Den kommer att innebära att mängder av Hamaskrigare kommer att dö men också många oskyldiga civila Gazabor.

October 16: Israel-Hamas war

Vem ska styra Gaza?

Resultatet blir att hatet mot Israel bland palestinier kommer att öka ytterligare. Inte bara i Gaza utan även på Västbanken. Samma utveckling kommer vi att se i hela arabvärlden.

Militärt kommer Israel sannolikt att lyckas. Man har en överlägsen militärmakt. Hamas chans är att bedriva gerillakrigföring som åsamkar även Israel stora förluster. Så som irakiska grupper gjorde med sina hemmagjorda försåtsmineringar längs vägar där amerikanska trupper färdades.

Men vad händer när Israel lyckats slå sönder Hamas tunnlar och vapenförråd?

Vem ska då styra Gaza?

Israel kan inte bara lämna över området till den palestinska myndigheten. De kördes ut av Hamas redan 2007 och har varken kapacitet eller vilja att ta över.

Israel vill knappast ta ansvaret för drygt två miljoner människor på en trång landplätt som man överlät till palestinierna 2005.

Tror Israel att det ur den humanitära katastrofen i Gaza ska växa fram en moderat palestinsk rörelse som vill ha fred med Israel? Knappast troligt.

Betydligt mer sannolikt är att det ur ruinerna reser sig nya grupper vars främsta mål är att utplåna Israel från jordens yta.

Palestinian death toll from Israeli attacks on Gaza reaches 2,329

Sista kriget

Netanyahu har sagt att det här blir det sista kriget mot Hamas. Efter det kommer den terrorstämplade gruppen att vara utraderad.

Lärdomarna från USA:s krigs mot terrorismen visar att det här kriget sannolikt kommer att följas av många fler så länge det inte blir en politisk lösning på konflikten.

Benjamin Netanyahu har alltför länge drivit linjen att Israel kan ignorera palestiniernas existens och samtidigt behandla dem som andra klassens medborgare. Det går inte att tänka bort två miljoner palestinier i Gaza och tre miljoner på Västbanken.

Bara när den israeliska ockupationen upphör och palestinierna får en egen stat eller man hittar en annan lösning som bådas parter kan leva med, kan det bli fred.

Hamas kan bara besegras genom att deras idé om att utplåna Israel marginaliseras hos majoriteten av palestinierna.

// Wolfgang Hansson

 

← Äldre inlägg

Välkommen till

diversity.name.

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Som är en del av

B K R O Kraft Force

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Välkommen också till

www.sverigesmangfald.site

 

/touch-of-love-and-spirituality.jpg

Facebook

Nyhetsbrev

/touch-of-love-and-spirituality.jpg